Den kom en vårdag då solen sken,
upp ur snön den trängde för egna ben.
Vårsolens värme har gjort den stark,
den är kommen ur jord från fäders mark.
Varje dag kan vara den sista,
livet är nåt den inte vill mista.
Ditt liv är en gåva,
vårda det ömt, det måste du lova.
När blomman når sin sista dag,
vissnar den och man fylls av obehag.
Den har bringat många kraft och mod,
spred lycka och kärlek där den stod.
Den är inte längre hos oss kvar,
alla frågor saknar nu svar.
Men våra liv fortsätter och vi minns,
minns alla vackra blommor som finns.